borta bra, men hemma... bäst?
Hej sverige.
Jag är glad att vara hemma igen.. Men som det så fint stod i ett sms jag fick igår: det känns som om man tänker tillbaka på en resa som aldrig hände. Det är så konstigt hur fort man anpassar sig, hur fort livet liksom slår en i bakhuvudet och påminner en om att man faktiskt inte kan fly verkligheten längre.
Även om det är sjukt att vara hemma igen, så känns det bra. Det känns bra att gå på Göteborgs gator. Det känns bra att kunna prata i mobiltelefonen utan att hela tiden kolla på displayen och kalkylera hur mycket pengar som runnit iväg. Det känns bra att träffa vänner. Det känns bra att inte sova ensam om natten.
Lööv.
Jag är glad att vara hemma igen.. Men som det så fint stod i ett sms jag fick igår: det känns som om man tänker tillbaka på en resa som aldrig hände. Det är så konstigt hur fort man anpassar sig, hur fort livet liksom slår en i bakhuvudet och påminner en om att man faktiskt inte kan fly verkligheten längre.
Även om det är sjukt att vara hemma igen, så känns det bra. Det känns bra att gå på Göteborgs gator. Det känns bra att kunna prata i mobiltelefonen utan att hela tiden kolla på displayen och kalkylera hur mycket pengar som runnit iväg. Det känns bra att träffa vänner. Det känns bra att inte sova ensam om natten.
Lööv.
irland
2 oktober
Det blåser kalla vindar och regnet piskar mig i ögonen, någon minut senare skiner solen och värmer min kalla, blöta overall. Jag sitter trettio meter upp i luften och gungar.
Efter åtta timmar (minus tre fikapauser) kom jag ner på däck igen. Att hänga i en båtsmansstol och dingla med benen är bra mycket jobbigare än vad man kan tro. Speciellt när det blåser och det gäller att knipa med benen runt vajern, så att man inte flyger iväg. Jag antar att man spänner sig också, i någon slags nervositet över att man skulle kunna falla rakt ner på däck. Det är så härligt att skita ner sig, att inte känna något tvång på att vara snygg. Även om man nu egentligen inte tycker om att arbeta, så känns det så bra när man är klar med en hel dags slitsamt arbete, då man får äta en god middag och ta en varm dusch.
Nu ligger vi i staden Cork på Irland. Det är otroligt mysig stad som kan liknas vid ett miniformat av London, med sina små bakgator med second handaffärer och större gator med stora klädaffärer. Staden kryllar av små mysiga caféer, men icke kan jag finna något kaffe som smakar så bra som kaffet på ni-vet-var. Haha!
Geografiuppgiften gjorde vi i Kinsale (Irlands Marsstrand), och vi hade en enorm tur och bara råkade åka dit på en tisdag. Tisdagar är den enda dagen då det var ”farmer market” . En helt annorlunda upplevelse. Ett litet, litet torg som fylldes av stånd med frukt och grönt, ägg, kyckling, kött, kakor och ”fast food” lagad på endast organiska produkter. Gatan var fylld med alternativa ungdomar, med smutsiga, toviga hår och stickade, färgglada tröjor, som rökte, åt och pratade. Svaren till hela geografiuppgiften fick vi genom att gå en historisk guidad tur, och innan turen talade vi om för guiden vad vi var ute efter, så han vinklade hela turen efter våra önskemål. Det var helt enkelt bra!
Imorgon ska vi på en utflykt igen, så idag blir min sista dag i Cork. På lördag har jag vakt, och på söndag, ja då bär det av till Spanien och förhoppningsvis lite värme.
Ni är i min tankar. <3
Anna
Det blåser kalla vindar och regnet piskar mig i ögonen, någon minut senare skiner solen och värmer min kalla, blöta overall. Jag sitter trettio meter upp i luften och gungar.
Efter åtta timmar (minus tre fikapauser) kom jag ner på däck igen. Att hänga i en båtsmansstol och dingla med benen är bra mycket jobbigare än vad man kan tro. Speciellt när det blåser och det gäller att knipa med benen runt vajern, så att man inte flyger iväg. Jag antar att man spänner sig också, i någon slags nervositet över att man skulle kunna falla rakt ner på däck. Det är så härligt att skita ner sig, att inte känna något tvång på att vara snygg. Även om man nu egentligen inte tycker om att arbeta, så känns det så bra när man är klar med en hel dags slitsamt arbete, då man får äta en god middag och ta en varm dusch.
Nu ligger vi i staden Cork på Irland. Det är otroligt mysig stad som kan liknas vid ett miniformat av London, med sina små bakgator med second handaffärer och större gator med stora klädaffärer. Staden kryllar av små mysiga caféer, men icke kan jag finna något kaffe som smakar så bra som kaffet på ni-vet-var. Haha!
Geografiuppgiften gjorde vi i Kinsale (Irlands Marsstrand), och vi hade en enorm tur och bara råkade åka dit på en tisdag. Tisdagar är den enda dagen då det var ”farmer market” . En helt annorlunda upplevelse. Ett litet, litet torg som fylldes av stånd med frukt och grönt, ägg, kyckling, kött, kakor och ”fast food” lagad på endast organiska produkter. Gatan var fylld med alternativa ungdomar, med smutsiga, toviga hår och stickade, färgglada tröjor, som rökte, åt och pratade. Svaren till hela geografiuppgiften fick vi genom att gå en historisk guidad tur, och innan turen talade vi om för guiden vad vi var ute efter, så han vinklade hela turen efter våra önskemål. Det var helt enkelt bra!
Imorgon ska vi på en utflykt igen, så idag blir min sista dag i Cork. På lördag har jag vakt, och på söndag, ja då bär det av till Spanien och förhoppningsvis lite värme.
Ni är i min tankar. <3
Anna
cherbourg
24 september
Det är en ruggig morgon i Frankrike. I och med att vi är norra Frankrike, närmare bestämt Cherbourg, så är detta faktum ingen ovanlighet.
Min franska är inte bra. Jag hatar att man inte har någon konversationsträning i skolan. Man lär sig hur man ska sätta ihop meningar så att de blir rätt grammatiskt, man lär sig en massa ord för att kunna sätta ihop meningarna, men man övar i princip aldrig på att prata.. så att man faktiskt kan använda sig av det. So here I am, och inte fan är det lätt att få ur sig något.
Staden Cherbourg är i allmänhet en ganska tråkig stad. Det man kan hitta på är att shoppa och bowla. Sen är det klart att man alltid kan spendera några timmar på ett mysigt café och dricka café au lait och äta croissant, men det är ändå ganska drygt. Varför Cherbourg ändå är ett resmål beror på att den ligger längs den normandiska kusten, där de allierade landsteg under dagen D.
I söndags satte vi oss i en fransk buss som bolmade av cigarettrök och började vår färd mot Bayeux. Under dagen besökte vi en del av den strandsträcka som de allierade landsteg på, vi var även och kollade på ett gammalt tyskt batteri med branta stup ner till vattnet. Vi åkte och kollade på den amerikanska respektive den tyska armékyrkogården, och jag vet inte vad man ska säga om de besöken. Det känns konstigt att spatsera på kyrkogårdar som är som någon slags ”show-off”, det är ju ändå där man ska minnas sina nära och kära. Jag vet inte heller om det antalet döda människor som ligger där ens kan ge oss en uppfattning om hur många som dog under andra världskriget. Men med tanke på besöket vi gjorde på ett koncentrationsläger i Tyskland, och så detta besök som ger en klarare bild över invasionen så känns det som att bilden av andra världskriget liksom är mer verklig, och också lättare att förstå. Förstå varför, inte förstå att.
Idag är sista dagen i Frankrike, och vi ska äta lunch och bowla med några franska vänner. De är helt otroligt dåliga på engelska, så jag hoppas på att få öva mina franskakunskaper lite grann. I eftermiddag ska vi komplettera projektgruppsmaterial innan det är dags för lite fransk gourmetmat och ett biobesök med resten av franskaeleverna.
Imorgon bitti klockan 05.42 lämnar vi Cherbourg och tar fart av tidvattnet och ger oss av mot Cork och Irland.
Göteborg is the shit,
ta hand om er!
Jag saknar er.
Anna
Det är en ruggig morgon i Frankrike. I och med att vi är norra Frankrike, närmare bestämt Cherbourg, så är detta faktum ingen ovanlighet.
Min franska är inte bra. Jag hatar att man inte har någon konversationsträning i skolan. Man lär sig hur man ska sätta ihop meningar så att de blir rätt grammatiskt, man lär sig en massa ord för att kunna sätta ihop meningarna, men man övar i princip aldrig på att prata.. så att man faktiskt kan använda sig av det. So here I am, och inte fan är det lätt att få ur sig något.
Staden Cherbourg är i allmänhet en ganska tråkig stad. Det man kan hitta på är att shoppa och bowla. Sen är det klart att man alltid kan spendera några timmar på ett mysigt café och dricka café au lait och äta croissant, men det är ändå ganska drygt. Varför Cherbourg ändå är ett resmål beror på att den ligger längs den normandiska kusten, där de allierade landsteg under dagen D.
I söndags satte vi oss i en fransk buss som bolmade av cigarettrök och började vår färd mot Bayeux. Under dagen besökte vi en del av den strandsträcka som de allierade landsteg på, vi var även och kollade på ett gammalt tyskt batteri med branta stup ner till vattnet. Vi åkte och kollade på den amerikanska respektive den tyska armékyrkogården, och jag vet inte vad man ska säga om de besöken. Det känns konstigt att spatsera på kyrkogårdar som är som någon slags ”show-off”, det är ju ändå där man ska minnas sina nära och kära. Jag vet inte heller om det antalet döda människor som ligger där ens kan ge oss en uppfattning om hur många som dog under andra världskriget. Men med tanke på besöket vi gjorde på ett koncentrationsläger i Tyskland, och så detta besök som ger en klarare bild över invasionen så känns det som att bilden av andra världskriget liksom är mer verklig, och också lättare att förstå. Förstå varför, inte förstå att.
Idag är sista dagen i Frankrike, och vi ska äta lunch och bowla med några franska vänner. De är helt otroligt dåliga på engelska, så jag hoppas på att få öva mina franskakunskaper lite grann. I eftermiddag ska vi komplettera projektgruppsmaterial innan det är dags för lite fransk gourmetmat och ett biobesök med resten av franskaeleverna.
Imorgon bitti klockan 05.42 lämnar vi Cherbourg och tar fart av tidvattnet och ger oss av mot Cork och Irland.
Göteborg is the shit,
ta hand om er!
Jag saknar er.
Anna
