kokokaka

Idag var det Manne på min skola. Jag har hört honom en gång innan. Då var det vår, jag gick i nian. Och allt var helt annorlunda. Nåväl, morgonen spenderades i alla fall i gradängsalen lyssnades på denna tjugofyra-åriga man. Jag kunde rubrikerna, jag visste vad som skulle komma därnäst. Jag vill inte lyssna. Men jag var tvungen - närvaroplikt har jag med många andra som har valt att gå på gymnasiet.

Klockan blev tolv, och Manne hade pratat klart om din såkallade point of no return.

Jag försökte reda ut tankarna genom att promenera till bamba. Jag pratade i och för sig i telefon i en del Picknickfestivalsfrågor. Men ändå. Cykeln stod kvar på skolan. Huvuvdärken skrek, sömnbristen slog mig och stressen bet mig i nacken.

Franskalektionen gick jag igenom med stora koncentrationssvårigheter. Men ackusativ- och dativobjekt kändes i alla fall inte helt främmande. Jag satt och tänkte mig tillbaka lite. Hur lätt allting var förr. Inte för att jag är många år därifrån, men ändå. Men när vi gick där på Kålltorpsskolan, missade lektioner för att hålla i våra jämlikhetsmöte. När elevråd och och klassråd inte stod på schemat. När alla visste allt, och man inte behövde bevisa någonting.

Blixtboll på gymnastiken och sen en snabb cykeltur till ICA, glömde köpa frimärken - gick in igen. Cyklade hem i regnet och gjorde lax med potatis. En stor sallad med massa tillbehör gjordes till en god förätt, och det var gott.

Ansökningarna är klara och färdiga att skickas ut. Adresser är upphittade och frimärkena köpta, projektarbetet är genomgått och jag har läst pojkarnas projektarbete som jag senare ska opponera på. Jag måste säga att det är något skrattretande att pojkar födda år -91 döper sitt arbete till Projekt manlighet - ett projekt om och av män.

Nu sitter jag i min soffa. Bella står i duschen. Jag har just ordnat lite bär med yoghurtsås, tack Alice för receptet.

Inatt ska jag sova, imorgon ska jag sluta vara stressad och på kvällen när min älskling kommer ska jag vara uppåt igen. Och jag ska bara tänka att det löser sig, det gör det alltid.

Jag saknar er redan, jag saknar Göteborg.
Snart är det sommarlov!