kokokaka

Okej partypeople... nu är det Valborg!
Vi ska festa, dansa, skratta, grilla, se på majbrasan, vara med vänner, njuta av solnedgången, prata om sommarplaner. Men INTE ligga hemma.

Men det är det jag gör. Och det är ingens fel. Det är inte mamma och pappa som har satt krok på planerna. Det är inte jag som inte har några kompisar och inte är inbjuden till något Valborgsfirande. Det är ingens fel.
Eller jo, det är det; det är den där jävla bihåleinflammationen.

Idag var det meningen att jag skulle fira Valborg med mina kära vänner och min älskade pojkvän i Åsa. Vi skulle eventuellt kika på majbrasan. Vi skulle grilla, vi skulle prata, skratta och dansa. Jag skulle ta det lugnt, lägga mig i tid och åka hem imorgon förmiddag och plugga matte. Allt låg upplagt för en fin Valborgsmässoafton att minnas.

Men icke.
Här sitter jag i min säng. Klockan är åtta och jag skulle kunna somna. Moster och morbror + den lilla kusinen är här, och vi ska beställa hämtmat. Jag har sett cortegen. Jag har ont i hela huvudet... halsen svider. Jag ska snart ta den tredje medicindosen för dagen (antibiotika, hostmedicin och nässpray).

Ja, jag vill att ni ska tycka synd om mig. Jag vill att ni ska tänka på mig och sakna mig. Kanske önskar jag att ni har det fruktansvärt tråkigt... Men mest av allt så önskar jag er alla en fin Valborgsmässoafton!

Den sista saken jag ska skriva är att idag hade min fina farmor fyllt 77 år... en tanke till dig farmor. <3

WiTH LOVE,
anna.