kokokaka

Påsklov är helt enkelt underbart. Jag är hemma, jag är i Åsa. Jag chillar. Jag äter. Jag sover.
Nu är det onsdag. Påsklovet börjar redan att tänka på refrängen, och jag vill inte!
Jag är inte sugen på Öckerö. Jag är inte sugen på matteprov och seminarium. Jag är inte sugen på blåsten.

Men det gör inte så mycket... för om två månader så får vi sommarlov. 74 dagar ledighet!

Nu fick jag black out! Good bye!

Jag har nyss varit ute på en liten runda. Mamma och jag satte oss i bilen. Jag var nervös, mina fingrar var kalla. Jag har inte satt mina fötter på dom där pedalerna sen innan resan. Håren nästan reste sig i nacken när jag tryckte ner kopplingen,  växlade till ettan, släppte på bromsen, tryckte ner gasen och släppte på kopplingen. Jag körde iväg utan minsta antydan till något kärring- (förlåt) motorbroms. Jag är dålig, jag förstör miljön. Men jag kör på diesel och jag kan inte beskriva lyckan att klara av att köra vår stora, blåa wolksvagen helt själv.

Igår fick jag två påskägg. Ett av marsipan, och ett av papp (med godis i då). Jag var med min lilla man på påskmiddag hos hans mormor och morfar. Jag förundras, överumplas och avundar dom två pensionärerna. Dom får mig att le, dom får mig att sitta och lyssna spänt. Historier om gulagar och amazoner. Dom är kloka, allmänbildade och intresserade. Ställer man en fråga får man svaret på tio. Om jag någon gång ska göra ett arbete inom något viktigt ska jag gå hem till dessa intellektuella pensionärer och få svaret på alla mina frågor. Dom är bättre än alla jordens böcker. Dom är inte bara kloka och intellektuella, dom är trevligt och roliga också. Igår blev jag till exempel erbjuden cherry av hans morfar. Jag tycker om dom. Jag tycker om min lilla man.

Ikväll ska jag förhoppningsvis gå och mysa med tre små töser - Julia, Karro och Siri. Min lilla Cajsa har rymt till Malö för att fira påsk.

Ibland saknar man, ibland behöver man, ibland längtar man, ibland spiller man tårar, ibland bryter ett leende fram.

"du borde ha skrikit, men det kommer inget ut, dom behöver inte ens hålla för din mun.
det måste va ditt fel"

Please, hold me tight. <3

Jag ska inte ge mig in i en diskussion som handlar om barn vs gamlingar. Jag gillar båda årgångarna.

Däremot vill jag skriva lite om min människosyn. Jag har liksom lite öppnat mina ögon för andra människor. Nu låter det som att jag inte har sett andra människor innan. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att jag är så fascinerad av alla. Alla människor som är så otroligt olika.

Min plats bakom kassan på ICA ger mig en ypperlig möjlighet att spana in både den ena och den andra. Några man tycker mer om, andra mindre. Dom söta farbröderna som lyfter på hatten och hälsar artigt, och dom söta tanterna som ler och nästan niger. Sen finns det finniga ungdomar som är lyckliga över att dom äntligen är 18 år gamla och får köpa ciggizar. Jag blejmar inte er alla... Men det finns dom som får mig att önska att jag fick lov att neka dom.

Sen är det en liten flicka som brukar vara med på tantgympan. Hon är inte bara tjock - hon är fet! Jag tycker synd om henne, jag tycker det är fel att hon ser ut som hon ger. Jag menar, man tänker liksom lite på en gris när man ser henne. Hon får den där skära nyansen i ansiktet när hon tränar också. (Själv blir jag röd).

Nog om alla människor som får mig att le eller gråta.

Nu till mig.
Jag sitter som vanligt i min blåa soffa. Amos Lee ljuder ur mina högtalare. Bella är ute på en liten promenad, och vi har just ätit lax med philadelfia- och soltorkade tomatermix. Det var mycket gott. Även att det var mor min som tillagat rätten. Imorgon har jag en inlämning i engelskan. Vi ska skriva en "film review". Jag har bara börjat, och det är inte ens bra. Sicko is my offer.

Imorgon klockan 17.00 börjar mitt påsklov. Jag ska chilla gärnet! En liten happening någongång under veckan tackar jag inte heller nej till. På lördag är det den årliga påsklunchen, det ska bli ganska mysigt. Annars har jag lite matte B att plugga, och en liten simpel (?) naturkunskapinlämning att skriva på. Men det löser sig!

Picknickfestivalen - I feel the pepp! Det kommer bli så sjukt bra. I like!

KEEP IT LOOSE, KEEP IT TIGHT!

v Anna

Igår ordnade tvåorna maskerad. Ingen var sig själv, alla var någon annan. Själv fixade jag mig en sistaminutenoutfit, och kom i skepnaden av Kärleksgudinna.

Vi små ettor blev alldeles lyriska över kvällens påhitt, och alla klarar inte allting lika bra som andra.

Kvällen började med en middag som bestod av kyckling stekt i ingefära och soya, till det serverade jag min kära sambo ris och en god sallad. Musiken sattes på och vi började dansa på köksgolvet. Det trillade in och ut lite random people innan vi drog oss vidare mot Hönö. Vi stannade till någon timma hos två små flickor i ett stort blått hus, och sjöng fina sånger om livet.

Framåt halv tio var det dags för oss att dra oss till vårt slutmål - ett hus på Hönö. Musiken var bra, dansgolvet var fullt och folket var skönt. Jag pratade med allt och alla om allt och ingenting.

Vid ett var jag åter i min lägenhet, efter att en trevlig flicka i årskurs två följt mig hem. Några (o)kända Kungsbackakidz kom förbi, och kvällens lilla My drog med dom någon annanstans.

Nu har jag vaknat, och jag har suttit vid mitt köksbord i några timmar. BIlderna från igår blev få, men några bra.

Snart ska jag dra in till staden och träffa mina älskade flickor, och sen ska jag träffa min kära pojkvän. Plugget som jag skulle gjort igår och idag, får jag nog göra imorgon. Eh.

Love and Sun! <3