kokokaka

Jag har nyss varit ute på en liten runda. Mamma och jag satte oss i bilen. Jag var nervös, mina fingrar var kalla. Jag har inte satt mina fötter på dom där pedalerna sen innan resan. Håren nästan reste sig i nacken när jag tryckte ner kopplingen,  växlade till ettan, släppte på bromsen, tryckte ner gasen och släppte på kopplingen. Jag körde iväg utan minsta antydan till något kärring- (förlåt) motorbroms. Jag är dålig, jag förstör miljön. Men jag kör på diesel och jag kan inte beskriva lyckan att klara av att köra vår stora, blåa wolksvagen helt själv.

Igår fick jag två påskägg. Ett av marsipan, och ett av papp (med godis i då). Jag var med min lilla man på påskmiddag hos hans mormor och morfar. Jag förundras, överumplas och avundar dom två pensionärerna. Dom får mig att le, dom får mig att sitta och lyssna spänt. Historier om gulagar och amazoner. Dom är kloka, allmänbildade och intresserade. Ställer man en fråga får man svaret på tio. Om jag någon gång ska göra ett arbete inom något viktigt ska jag gå hem till dessa intellektuella pensionärer och få svaret på alla mina frågor. Dom är bättre än alla jordens böcker. Dom är inte bara kloka och intellektuella, dom är trevligt och roliga också. Igår blev jag till exempel erbjuden cherry av hans morfar. Jag tycker om dom. Jag tycker om min lilla man.

Ikväll ska jag förhoppningsvis gå och mysa med tre små töser - Julia, Karro och Siri. Min lilla Cajsa har rymt till Malö för att fira påsk.

Ibland saknar man, ibland behöver man, ibland längtar man, ibland spiller man tårar, ibland bryter ett leende fram.

"du borde ha skrikit, men det kommer inget ut, dom behöver inte ens hålla för din mun.
det måste va ditt fel"

Please, hold me tight. <3