kokokaka

jag skulle kunna spenadera timmar, dagar och nätter åt att vara avundsjuk. jag skulle kunna spilla tusen tårar och säkert åtta svordomar om dagen på min stora avundsjuka och längtan. men det är bara onödigt.

hur mycket jag än gråter, eller svär heller för den delen, kommer jag aldrig att vara född annat än 1991. det är liksom mitt öde. så jag försöker att inte vara avunsjuk på diverse studenter, pojkvänner och nyblivna artonåringar. det hjälper mig liksom inte genom livet. så jag är ganska glad över att jag fyller sjutton år om mindre än en vecka. jag är ganska glad över att jag faktiskt går ut ettan om mindre än en vecka. jag är ganska lycklig över att jag två resor kvar med gunilla, att jag har två år kvar då det liksom redan är bestämt vad jag ska göra. jag är överrumplad över att efter sommaren så kommer det komma nya ettor till min skola. dsg 0710 kommer inte vara yngst längre, dsg 0811 kommer att dras in i systemet. det känns ganska bra att jag har lite tid kvar.

men det ovannämnda får mig inte att sluta känna avundsjuka ibland. jag känner dock att shit, jag är snart där. jag är snart arton. många av mina fina vänner är arton. min pojkvän är över arton. jag är inte längre med de nyblivna tonåringarna. jag är ungdom. kanske?

jag vet inte riktigt vad jag försöker förmedla. kanske att jag försöker inse att man ska vara glad för vad man har, och inte vad man inte har. jag är glad för vad jag har. jag har finfin pojkvän. jag har finfina vänner. jag går på en finfin skola (ibland). jag har ett finfint jobb. så... det kanske är det man ska tänka på.

grattis till alla studenter! (just idag.. grattis sandra!)

nu ska jag gå upp ur min säng, se om min förkylning möjligtvis vill avvika från min kropp.

OM EXAKT EV VECKA BLIR DET PICKNICK PÅ PICKNICKFESTIVALEN! MYS!

idag har vi haft stressdag. dagen handlade alltdå om stresshantering. den kommer bara få mig att stressa mer. nej, jag vet inte. hon som var och föreläste för oss var utbildad psykolog och arbetade på någon fin firma. kvinnan tar tydligen 900 kronor i timmen, har jag hört ryktesvägar. hon hjälper alltså rika, lyckade klienter att klara sig genom kriser som uppstår i deras perfekta liv (med roligt och stimulerande jobb, stort och fint hus, den finaste partnern... and so on). hon var nog ganska bra trots allt.

efter stresstemat var det dags för den såkallade klassens dag. mina lärare hade ordnat en finurlig poängpromenad, som var ganska trevlig. solen stekte, havet glittrade och vi mumsade på hemmabakta kakor och drack loka. det var helt enkelt ganska trevligt...

efter lite schtek i solen cyklade lisa och jag till klåva för att inhandla kortingredienser. om vi ser på resultatet kan jag konstatera att det var en väldig tur att vi satte oss och åt glass på kajen också. mmm, i like this ö ibland. nåväl, på väg hem igen träffade på julia som gav oss om våra kloka råd.. så ankomsten hem blev liksom senare än beräknad. och usch, vad en dag kan ändras på några minuter.

när jag satt där på golvet hos lisa och pernilla, och bakade ut mina ingredienser tickade klockan snabbare än mina händer arbetade. och jag började känna av de sympton som kvinnan på scenen tidigare under denna dag pratat om. hjärtat börjar bulta alldeles för fort, man börjer känna sig kallsvettig och andningen hoppas upp i bröstkorgen. hälften var nog bara inbillning. men kakorna blev fula, äckliga och oätliga.

so here i am. arg och besviken på mina fula kakor.. och ska skriva klart engelskan och lära mig min franska text som ett rinnande vatten. ute skiner solen och jag är inne. usch.

men på torsdag mina vänner är denna termins helvete över. nästa vecka är det mys och chill och massa inställda lektioner. me like sovmornar. mmmyskatt!

keep up the good work, börja räkna ner dagarna till den 6:e juni och PICKNICKFESTIVALEN 2008!

a <3 s

hello people.

solen skiner, jag ska ner på stan, affischer är klara (bra jobbat julia och sebastian!) och jag ska träffa min pojkvän <3

ikväll blir det grillning och firande av min vän pernilla

men aj min mage!

puss och kram
anna

Idag kom jag på att kvasi kort och gott måste betyda "wannabe". För några dagar sedan, kanske en vecka, kom jag på att jag måste lära mig fler ord. Jag måste framstå som en allmänbildad och klok ung kvinna. Jag måste bevisa för mig själv och andra att jag inte är vem som helst. Jag vet inte vad jag gaggar om just nu. Jag är trött.

Makt.

Imorse vaknade jag hemma i ett soligt Göteborg. Inatt var jag tvungen att, lat som jag är, väcka min kära pojkvän så att han kunde stänga fönstret så att jag kunde somna om trots solens starka sken. Det gör mig lycklig. Att komma ut till Öckerö kändes idag inte lika roligt som vanligt. Jag känner mig ganska ensam. Jag vet inte varför. Jag är inte ensam. Men känslan var där. Jag vet inte varför. Jag önskar att jag kunde skriva något intelligent, någonting som någon vill läsa. Men det finns inga censurerade tankar i mitt huvud.

Vi måste rara till det lite, vi måste det.

KEEP UP THE GOOD WORK!
/anna