kokokaka

jag skulle kunna spenadera timmar, dagar och nätter åt att vara avundsjuk. jag skulle kunna spilla tusen tårar och säkert åtta svordomar om dagen på min stora avundsjuka och längtan. men det är bara onödigt.

hur mycket jag än gråter, eller svär heller för den delen, kommer jag aldrig att vara född annat än 1991. det är liksom mitt öde. så jag försöker att inte vara avunsjuk på diverse studenter, pojkvänner och nyblivna artonåringar. det hjälper mig liksom inte genom livet. så jag är ganska glad över att jag fyller sjutton år om mindre än en vecka. jag är ganska glad över att jag faktiskt går ut ettan om mindre än en vecka. jag är ganska lycklig över att jag två resor kvar med gunilla, att jag har två år kvar då det liksom redan är bestämt vad jag ska göra. jag är överrumplad över att efter sommaren så kommer det komma nya ettor till min skola. dsg 0710 kommer inte vara yngst längre, dsg 0811 kommer att dras in i systemet. det känns ganska bra att jag har lite tid kvar.

men det ovannämnda får mig inte att sluta känna avundsjuka ibland. jag känner dock att shit, jag är snart där. jag är snart arton. många av mina fina vänner är arton. min pojkvän är över arton. jag är inte längre med de nyblivna tonåringarna. jag är ungdom. kanske?

jag vet inte riktigt vad jag försöker förmedla. kanske att jag försöker inse att man ska vara glad för vad man har, och inte vad man inte har. jag är glad för vad jag har. jag har finfin pojkvän. jag har finfina vänner. jag går på en finfin skola (ibland). jag har ett finfint jobb. så... det kanske är det man ska tänka på.

grattis till alla studenter! (just idag.. grattis sandra!)

nu ska jag gå upp ur min säng, se om min förkylning möjligtvis vill avvika från min kropp.

OM EXAKT EV VECKA BLIR DET PICKNICK PÅ PICKNICKFESTIVALEN! MYS!