kokokaka

Nyss satt jag på buss 17 på väg hemhem. Mitt emot mig sitter två tjejer som senare visar sig vara ett par. Båda tjejerna visar tydligt på osäkerhet. Jag har ingenting emot att det sitter två osäkra tjejer och pussas på bussen... MEN, deras kläder och hår bara utstrålar 0 självdistans och det gör inte saken bättre när dom sitter och högt sjunger med till Lars Winnerbäck som dom lyssnar på i den ena tjejens freestyle. Jag vill bara säga  att snälla, ge upp livet med dom fula kläderna och håren... ge upp tiden då ni trodde ni var coola för att ni "var er själva". Se er i spegeln och se att ni är snygga, ta av den fula masken och finn lite självsäkerhet. TACK!

Själv är jag mest allmänt glömsk och lite förvirrad.
Morgonen började med några underbara utdrag ur våra resedagböcker. Vi klagade visst på värmen, och vi klagade på att det var för varmt för att kunna ta en nypa frisk luft. Vi trampade på sjöborrar och vi hade feber i Karibien. Vår svenskalärare spelade på vilken misär vi måste haft när hon lämnade resan, och gradängen ljöd av höga skratt. När Brita var klar med misären var det tvåornas tur att ge oss sin bild av vår resa.. och orden "vad som händer på gunilla stannar på gunilla" kommer nog aldrig mer att höras ur våra munnar. Tack för ett fint välkomnande skolan!

Efter denna roliga start på dagen kommer min hurtiga gympalärare och påminner oss om morgondagens volleybollturnering, och jag insåg snabbt att jag skulle sitta på bussen hem denna afton.

Nu sitter jag här, tillbaka hemhemma och undrar lite över hur virrig denna del 3 kommer bli. Jag tänker lite på mitt limegröna sovrum ute på Öckerö, och jag inser att jag redan saknar min blåa sova och mitt mysiga vardagsrum.

Keep it up! <3

(Och att få varm hud mot min hud inatt är bra. <3)

Imorgon, eller egentligen ikväll, börjar del tre.

Jag sitter i min säng.
Jag har just spelat (sjungit) ett antal jämna matcher singstar med min bror.
Runt omkring mig ligger det väskor... väskor med kläder, väskor med skolböcker.
Del tre börjar ikväll.. och den ska bli bättre än del ett och lika bra som del två.
Bredvid mina väskor står min kaffemaskin, det ska bli gott kaffe i min nya lägenhet.

Två och en halv veckor ledig tid har gått relativt snabbt. Det känns som en hel evighet
sedan jag lämnade Colombia och flög hem. Det känns inte ens som att jag har varit där -
i Colombia alltså. It feels like a dream.

Nu ska jag ta tag i pack, fix och städ.
Ikväll ska jag gå på det första picknickmötet sedan jag kom hem.
Snart kommer Hampus.

Imorgon, eller egentligen ikväll, börjar del tre.

Kärlek!