kokokaka

jag har just suttit och komponerat ihop ett halvt inlägg. nu är det borta. poff!

HEJ DÅ.

idag har jag skakat rumpa.
alltså, jag har inte partat mitt på dagen, och jag tror att mina tuttar var ganska stabila...

i min sport-bh.

jag har tränat. jag måste ju bli stor och stark nu igen.. haha.
jag var på bodypump, och just nu känns det som att jag bara vill lägga mig och däcka.
efter halva passet (som var en timma långt) skakade mina muskler. efter halva passet!
usch.

sego, sego, sego.
nu ska jag jobba måndag, torsdag, fredag?, lördag, söndag och måndag.
sen har jag sista veckan på mitt sommarlov. det är galet!
i vilket fall tänkte jag att jag skulle bjuda mina vänner på mat i min trädgård denna vecka.
bara så ni vet.

roligt inlägg jag skrev. jag vet!

puss och kram, ses på stan.
idag kommer min pojkvän och ska sova med mig. *glad mun*

haha.
jag hade svårt att sova igår.
insåg att det inte är många dagar kvar av lovet nu,
inte många dagar kvar tills vi åker ut på nya äventyr.
gunilla & dsg 0710.

jag kunde i alla fall inte somna, så jag la mig för att kika på tv3:s webbtv.
"Avsnitt 5 Killarna flyttar in hos ensamma mammorna."
jag fastnade direkt. haha.
Ensam mamma söker.

jag kommer härmed att se alla program, och följa dessa unga mammor som söker
ny livskamrat. det är roande, patetiskt, suspekt och så oehört sjukt.

nu ska jag åka till onsala och schteka!

ha det bra.
pöss!

jag skulle kunna spenadera timmar, dagar och nätter åt att vara avundsjuk. jag skulle kunna spilla tusen tårar och säkert åtta svordomar om dagen på min stora avundsjuka och längtan. men det är bara onödigt.

hur mycket jag än gråter, eller svär heller för den delen, kommer jag aldrig att vara född annat än 1991. det är liksom mitt öde. så jag försöker att inte vara avunsjuk på diverse studenter, pojkvänner och nyblivna artonåringar. det hjälper mig liksom inte genom livet. så jag är ganska glad över att jag fyller sjutton år om mindre än en vecka. jag är ganska glad över att jag faktiskt går ut ettan om mindre än en vecka. jag är ganska lycklig över att jag två resor kvar med gunilla, att jag har två år kvar då det liksom redan är bestämt vad jag ska göra. jag är överrumplad över att efter sommaren så kommer det komma nya ettor till min skola. dsg 0710 kommer inte vara yngst längre, dsg 0811 kommer att dras in i systemet. det känns ganska bra att jag har lite tid kvar.

men det ovannämnda får mig inte att sluta känna avundsjuka ibland. jag känner dock att shit, jag är snart där. jag är snart arton. många av mina fina vänner är arton. min pojkvän är över arton. jag är inte längre med de nyblivna tonåringarna. jag är ungdom. kanske?

jag vet inte riktigt vad jag försöker förmedla. kanske att jag försöker inse att man ska vara glad för vad man har, och inte vad man inte har. jag är glad för vad jag har. jag har finfin pojkvän. jag har finfina vänner. jag går på en finfin skola (ibland). jag har ett finfint jobb. så... det kanske är det man ska tänka på.

grattis till alla studenter! (just idag.. grattis sandra!)

nu ska jag gå upp ur min säng, se om min förkylning möjligtvis vill avvika från min kropp.

OM EXAKT EV VECKA BLIR DET PICKNICK PÅ PICKNICKFESTIVALEN! MYS!

idag har vi haft stressdag. dagen handlade alltdå om stresshantering. den kommer bara få mig att stressa mer. nej, jag vet inte. hon som var och föreläste för oss var utbildad psykolog och arbetade på någon fin firma. kvinnan tar tydligen 900 kronor i timmen, har jag hört ryktesvägar. hon hjälper alltså rika, lyckade klienter att klara sig genom kriser som uppstår i deras perfekta liv (med roligt och stimulerande jobb, stort och fint hus, den finaste partnern... and so on). hon var nog ganska bra trots allt.

efter stresstemat var det dags för den såkallade klassens dag. mina lärare hade ordnat en finurlig poängpromenad, som var ganska trevlig. solen stekte, havet glittrade och vi mumsade på hemmabakta kakor och drack loka. det var helt enkelt ganska trevligt...

efter lite schtek i solen cyklade lisa och jag till klåva för att inhandla kortingredienser. om vi ser på resultatet kan jag konstatera att det var en väldig tur att vi satte oss och åt glass på kajen också. mmm, i like this ö ibland. nåväl, på väg hem igen träffade på julia som gav oss om våra kloka råd.. så ankomsten hem blev liksom senare än beräknad. och usch, vad en dag kan ändras på några minuter.

när jag satt där på golvet hos lisa och pernilla, och bakade ut mina ingredienser tickade klockan snabbare än mina händer arbetade. och jag började känna av de sympton som kvinnan på scenen tidigare under denna dag pratat om. hjärtat börjar bulta alldeles för fort, man börjer känna sig kallsvettig och andningen hoppas upp i bröstkorgen. hälften var nog bara inbillning. men kakorna blev fula, äckliga och oätliga.

so here i am. arg och besviken på mina fula kakor.. och ska skriva klart engelskan och lära mig min franska text som ett rinnande vatten. ute skiner solen och jag är inne. usch.

men på torsdag mina vänner är denna termins helvete över. nästa vecka är det mys och chill och massa inställda lektioner. me like sovmornar. mmmyskatt!

keep up the good work, börja räkna ner dagarna till den 6:e juni och PICKNICKFESTIVALEN 2008!

a <3 s

hello people.

solen skiner, jag ska ner på stan, affischer är klara (bra jobbat julia och sebastian!) och jag ska träffa min pojkvän <3

ikväll blir det grillning och firande av min vän pernilla

men aj min mage!

puss och kram
anna

Idag kom jag på att kvasi kort och gott måste betyda "wannabe". För några dagar sedan, kanske en vecka, kom jag på att jag måste lära mig fler ord. Jag måste framstå som en allmänbildad och klok ung kvinna. Jag måste bevisa för mig själv och andra att jag inte är vem som helst. Jag vet inte vad jag gaggar om just nu. Jag är trött.

Makt.

Imorse vaknade jag hemma i ett soligt Göteborg. Inatt var jag tvungen att, lat som jag är, väcka min kära pojkvän så att han kunde stänga fönstret så att jag kunde somna om trots solens starka sken. Det gör mig lycklig. Att komma ut till Öckerö kändes idag inte lika roligt som vanligt. Jag känner mig ganska ensam. Jag vet inte varför. Jag är inte ensam. Men känslan var där. Jag vet inte varför. Jag önskar att jag kunde skriva något intelligent, någonting som någon vill läsa. Men det finns inga censurerade tankar i mitt huvud.

Vi måste rara till det lite, vi måste det.

KEEP UP THE GOOD WORK!
/anna

Okej partypeople... nu är det Valborg!
Vi ska festa, dansa, skratta, grilla, se på majbrasan, vara med vänner, njuta av solnedgången, prata om sommarplaner. Men INTE ligga hemma.

Men det är det jag gör. Och det är ingens fel. Det är inte mamma och pappa som har satt krok på planerna. Det är inte jag som inte har några kompisar och inte är inbjuden till något Valborgsfirande. Det är ingens fel.
Eller jo, det är det; det är den där jävla bihåleinflammationen.

Idag var det meningen att jag skulle fira Valborg med mina kära vänner och min älskade pojkvän i Åsa. Vi skulle eventuellt kika på majbrasan. Vi skulle grilla, vi skulle prata, skratta och dansa. Jag skulle ta det lugnt, lägga mig i tid och åka hem imorgon förmiddag och plugga matte. Allt låg upplagt för en fin Valborgsmässoafton att minnas.

Men icke.
Här sitter jag i min säng. Klockan är åtta och jag skulle kunna somna. Moster och morbror + den lilla kusinen är här, och vi ska beställa hämtmat. Jag har sett cortegen. Jag har ont i hela huvudet... halsen svider. Jag ska snart ta den tredje medicindosen för dagen (antibiotika, hostmedicin och nässpray).

Ja, jag vill att ni ska tycka synd om mig. Jag vill att ni ska tänka på mig och sakna mig. Kanske önskar jag att ni har det fruktansvärt tråkigt... Men mest av allt så önskar jag er alla en fin Valborgsmässoafton!

Den sista saken jag ska skriva är att idag hade min fina farmor fyllt 77 år... en tanke till dig farmor. <3

WiTH LOVE,
anna.

- That was for you and me Simon!

- Okej, then it's a no.

HAHA!





Ps. Honey... I love you Ds.

Jag skrapar på ytan, jag kommer inte närmare.
Jag försöker skrapa djupare, det går inte.

Vad är felet? Jag? Du? Ni?

Idag firar min kära Cajsa sina just 18 år fyllda och är ute på krogen.
Jag dör av avund, typ.
Jag vill också vara 18, inte 16... inte 17.
Jag vill vara myndig!

Mamma, varför föddes jag inte år 1989? Eller i alla fall 1990?

Imorgon betyder två redovisningar, och två olika grupper ska opponera.
Imorgon betyder Göteborg.
Imorgon betyder träff med min kärlek.
Imorgon betyder helg.
Imorgon betyder ingen ytlighet.
Hoppas jag.

Natti!

// anna

Solen lyser in genom fönstret.
Jag sitter inne. Orkar inte gå ut, men vill.
Huvudvärken kommer krypande igen,
för att det var två, kanske tre, timmar sedan jag tog den där tabletten.

Att var sjuk när solen skiner är värre än att vara sjuk när det regnar.
Att veta att man måste skriva protokoll gör inte saken bättre.

Jag låter väldigt less på livet. Men det är jag inte. Jag måste bara lära mig att stressa av.

Imorgon fyller en alldels viss tös myndigt, och jag... jag är bara barnet än.
Jag är glad för din skull, men avundsjuk.

// anna the one. typ.

Idag var det Manne på min skola. Jag har hört honom en gång innan. Då var det vår, jag gick i nian. Och allt var helt annorlunda. Nåväl, morgonen spenderades i alla fall i gradängsalen lyssnades på denna tjugofyra-åriga man. Jag kunde rubrikerna, jag visste vad som skulle komma därnäst. Jag vill inte lyssna. Men jag var tvungen - närvaroplikt har jag med många andra som har valt att gå på gymnasiet.

Klockan blev tolv, och Manne hade pratat klart om din såkallade point of no return.

Jag försökte reda ut tankarna genom att promenera till bamba. Jag pratade i och för sig i telefon i en del Picknickfestivalsfrågor. Men ändå. Cykeln stod kvar på skolan. Huvuvdärken skrek, sömnbristen slog mig och stressen bet mig i nacken.

Franskalektionen gick jag igenom med stora koncentrationssvårigheter. Men ackusativ- och dativobjekt kändes i alla fall inte helt främmande. Jag satt och tänkte mig tillbaka lite. Hur lätt allting var förr. Inte för att jag är många år därifrån, men ändå. Men när vi gick där på Kålltorpsskolan, missade lektioner för att hålla i våra jämlikhetsmöte. När elevråd och och klassråd inte stod på schemat. När alla visste allt, och man inte behövde bevisa någonting.

Blixtboll på gymnastiken och sen en snabb cykeltur till ICA, glömde köpa frimärken - gick in igen. Cyklade hem i regnet och gjorde lax med potatis. En stor sallad med massa tillbehör gjordes till en god förätt, och det var gott.

Ansökningarna är klara och färdiga att skickas ut. Adresser är upphittade och frimärkena köpta, projektarbetet är genomgått och jag har läst pojkarnas projektarbete som jag senare ska opponera på. Jag måste säga att det är något skrattretande att pojkar födda år -91 döper sitt arbete till Projekt manlighet - ett projekt om och av män.

Nu sitter jag i min soffa. Bella står i duschen. Jag har just ordnat lite bär med yoghurtsås, tack Alice för receptet.

Inatt ska jag sova, imorgon ska jag sluta vara stressad och på kvällen när min älskling kommer ska jag vara uppåt igen. Och jag ska bara tänka att det löser sig, det gör det alltid.

Jag saknar er redan, jag saknar Göteborg.
Snart är det sommarlov!

Påsklov är helt enkelt underbart. Jag är hemma, jag är i Åsa. Jag chillar. Jag äter. Jag sover.
Nu är det onsdag. Påsklovet börjar redan att tänka på refrängen, och jag vill inte!
Jag är inte sugen på Öckerö. Jag är inte sugen på matteprov och seminarium. Jag är inte sugen på blåsten.

Men det gör inte så mycket... för om två månader så får vi sommarlov. 74 dagar ledighet!

Nu fick jag black out! Good bye!

Jag har nyss varit ute på en liten runda. Mamma och jag satte oss i bilen. Jag var nervös, mina fingrar var kalla. Jag har inte satt mina fötter på dom där pedalerna sen innan resan. Håren nästan reste sig i nacken när jag tryckte ner kopplingen,  växlade till ettan, släppte på bromsen, tryckte ner gasen och släppte på kopplingen. Jag körde iväg utan minsta antydan till något kärring- (förlåt) motorbroms. Jag är dålig, jag förstör miljön. Men jag kör på diesel och jag kan inte beskriva lyckan att klara av att köra vår stora, blåa wolksvagen helt själv.

Igår fick jag två påskägg. Ett av marsipan, och ett av papp (med godis i då). Jag var med min lilla man på påskmiddag hos hans mormor och morfar. Jag förundras, överumplas och avundar dom två pensionärerna. Dom får mig att le, dom får mig att sitta och lyssna spänt. Historier om gulagar och amazoner. Dom är kloka, allmänbildade och intresserade. Ställer man en fråga får man svaret på tio. Om jag någon gång ska göra ett arbete inom något viktigt ska jag gå hem till dessa intellektuella pensionärer och få svaret på alla mina frågor. Dom är bättre än alla jordens böcker. Dom är inte bara kloka och intellektuella, dom är trevligt och roliga också. Igår blev jag till exempel erbjuden cherry av hans morfar. Jag tycker om dom. Jag tycker om min lilla man.

Ikväll ska jag förhoppningsvis gå och mysa med tre små töser - Julia, Karro och Siri. Min lilla Cajsa har rymt till Malö för att fira påsk.

Ibland saknar man, ibland behöver man, ibland längtar man, ibland spiller man tårar, ibland bryter ett leende fram.

"du borde ha skrikit, men det kommer inget ut, dom behöver inte ens hålla för din mun.
det måste va ditt fel"

Please, hold me tight. <3

Jag ska inte ge mig in i en diskussion som handlar om barn vs gamlingar. Jag gillar båda årgångarna.

Däremot vill jag skriva lite om min människosyn. Jag har liksom lite öppnat mina ögon för andra människor. Nu låter det som att jag inte har sett andra människor innan. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att jag är så fascinerad av alla. Alla människor som är så otroligt olika.

Min plats bakom kassan på ICA ger mig en ypperlig möjlighet att spana in både den ena och den andra. Några man tycker mer om, andra mindre. Dom söta farbröderna som lyfter på hatten och hälsar artigt, och dom söta tanterna som ler och nästan niger. Sen finns det finniga ungdomar som är lyckliga över att dom äntligen är 18 år gamla och får köpa ciggizar. Jag blejmar inte er alla... Men det finns dom som får mig att önska att jag fick lov att neka dom.

Sen är det en liten flicka som brukar vara med på tantgympan. Hon är inte bara tjock - hon är fet! Jag tycker synd om henne, jag tycker det är fel att hon ser ut som hon ger. Jag menar, man tänker liksom lite på en gris när man ser henne. Hon får den där skära nyansen i ansiktet när hon tränar också. (Själv blir jag röd).

Nog om alla människor som får mig att le eller gråta.

Nu till mig.
Jag sitter som vanligt i min blåa soffa. Amos Lee ljuder ur mina högtalare. Bella är ute på en liten promenad, och vi har just ätit lax med philadelfia- och soltorkade tomatermix. Det var mycket gott. Även att det var mor min som tillagat rätten. Imorgon har jag en inlämning i engelskan. Vi ska skriva en "film review". Jag har bara börjat, och det är inte ens bra. Sicko is my offer.

Imorgon klockan 17.00 börjar mitt påsklov. Jag ska chilla gärnet! En liten happening någongång under veckan tackar jag inte heller nej till. På lördag är det den årliga påsklunchen, det ska bli ganska mysigt. Annars har jag lite matte B att plugga, och en liten simpel (?) naturkunskapinlämning att skriva på. Men det löser sig!

Picknickfestivalen - I feel the pepp! Det kommer bli så sjukt bra. I like!

KEEP IT LOOSE, KEEP IT TIGHT!

v Anna

Igår ordnade tvåorna maskerad. Ingen var sig själv, alla var någon annan. Själv fixade jag mig en sistaminutenoutfit, och kom i skepnaden av Kärleksgudinna.

Vi små ettor blev alldeles lyriska över kvällens påhitt, och alla klarar inte allting lika bra som andra.

Kvällen började med en middag som bestod av kyckling stekt i ingefära och soya, till det serverade jag min kära sambo ris och en god sallad. Musiken sattes på och vi började dansa på köksgolvet. Det trillade in och ut lite random people innan vi drog oss vidare mot Hönö. Vi stannade till någon timma hos två små flickor i ett stort blått hus, och sjöng fina sånger om livet.

Framåt halv tio var det dags för oss att dra oss till vårt slutmål - ett hus på Hönö. Musiken var bra, dansgolvet var fullt och folket var skönt. Jag pratade med allt och alla om allt och ingenting.

Vid ett var jag åter i min lägenhet, efter att en trevlig flicka i årskurs två följt mig hem. Några (o)kända Kungsbackakidz kom förbi, och kvällens lilla My drog med dom någon annanstans.

Nu har jag vaknat, och jag har suttit vid mitt köksbord i några timmar. BIlderna från igår blev få, men några bra.

Snart ska jag dra in till staden och träffa mina älskade flickor, och sen ska jag träffa min kära pojkvän. Plugget som jag skulle gjort igår och idag, får jag nog göra imorgon. Eh.

Love and Sun! <3

Del 3 kanske har börjat virrigt. Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Håret ligger inte alltid som det ska när man vaknar, och morgonsmörgåsen smakar inte alltid lika gott som den kan göra. Gruppen man ska arbeta i strävar inte alltid åt samma håll som en själv. Och alla telefonsamtal slutar inte alltid i den ton man önskar.

Skolarbetet ligger jag inte efter i, och jag tvivlar egentligen inte på att jag kan klara det.. ändå känns det lite stressigt. Men kvällarna är så lugna här ute. Dom levande ljusen lyser på något sätt finare i vår lägenhet än vad dom kanske gör någon annanstans. Vi får lära oss att referera genom att åka ut i världen och komma hem igen och återge vad vi sett, kännt och hört. Och min skola är helt enkelt bra.

Klassen är uppdelat i minst 10 grupper, och jag tillhör inte någon. Det är någonting som jag skulle kunna lägga mig under kudden och gråta en skvätt över.. men jag inser att jag nog har valt det själv. Och att jag trivs med det. Min underbara "sambo" har jag det fint med, och det finns många pinglor i min klass. Jag trivs med det helt enkelt.

Jag är trött och sängen är skön. Bredvid mig ligger en, förhoppningsvis, bra bok som jag tänkte somna till.

KEEP IT UP! <3

Jag sitter (kanske som vanligt) i min blåa soffa. Jag har just gjort min engelska, och inser att både franskan och projektarbetet får vänta. Jag har ont i kroppen, för att jag har tränat. Kära läsare (som jag knappt har några): Jag har varit på TANTgympa och jag är helt slut.

Klockan sju blir jag väckt av en underbar röst. <3

Jag går ut i köket, tänder lampan, fortsätter in i vardagsrummer där jag ser en viss tös som trär sin tröja över huvudet. Hon klär sig, inte av sig.

Några minuter senare har hon rullat iväg på sin cykel, och det är en och en halv timma innan jag börjar skolan. Jag inser att vi inte har någon stor frukost hemma. Så jag brygger kaffe, kokar ägg och tar fram en banan och äter passionsfrukt. Vilken passion en sådan här morgon.

Ögonen är ihopklibbade av gårdagens mascara och natten sömngrus. Huvudet är lite segt efter trevlig afton, och man är lite för trött för att gå till skolan.

Men jag sätter mig vid frukostbordet och börjar läsa tidningen då plötsligt min ängel kikar upp. Jag blir överraskad och glad, för jag visste inte att hennes krönika skulle publiceras just idag. När jag har ätit min lilla, men goda, frukost så tänker jag att jag ska göra dom tre mattetalen som vi hade som läxa till idag. Men när jag öppnar boken så vet jag inte alls hur jag ska räkna ut v med hjälp av 4a och a. Jag lägger undan matteboken och tar på mig gråa leggings och svart klänning.

Skoldagen är inte lång, och det kommer att gå bra. Min lilla sambo smiter ut genom dörren och jag sitter kvar här... i min säng och lyssnar på Ben Kweller. Jag njuter, av livet. Fan vad jag mår bra idag, även om det var lite vildare än tänkt igår kväll.

Och en liten viktig detalj! PICKNICKFESTIVAL DEN 6:E JUNI, You better be there!

WITH LOVE!

Del 3 börjar bra, och jag stortrivs i min blåa sova.

Kärlek!
/A