kokokaka

Okej partypeople... nu är det Valborg!
Vi ska festa, dansa, skratta, grilla, se på majbrasan, vara med vänner, njuta av solnedgången, prata om sommarplaner. Men INTE ligga hemma.

Men det är det jag gör. Och det är ingens fel. Det är inte mamma och pappa som har satt krok på planerna. Det är inte jag som inte har några kompisar och inte är inbjuden till något Valborgsfirande. Det är ingens fel.
Eller jo, det är det; det är den där jävla bihåleinflammationen.

Idag var det meningen att jag skulle fira Valborg med mina kära vänner och min älskade pojkvän i Åsa. Vi skulle eventuellt kika på majbrasan. Vi skulle grilla, vi skulle prata, skratta och dansa. Jag skulle ta det lugnt, lägga mig i tid och åka hem imorgon förmiddag och plugga matte. Allt låg upplagt för en fin Valborgsmässoafton att minnas.

Men icke.
Här sitter jag i min säng. Klockan är åtta och jag skulle kunna somna. Moster och morbror + den lilla kusinen är här, och vi ska beställa hämtmat. Jag har sett cortegen. Jag har ont i hela huvudet... halsen svider. Jag ska snart ta den tredje medicindosen för dagen (antibiotika, hostmedicin och nässpray).

Ja, jag vill att ni ska tycka synd om mig. Jag vill att ni ska tänka på mig och sakna mig. Kanske önskar jag att ni har det fruktansvärt tråkigt... Men mest av allt så önskar jag er alla en fin Valborgsmässoafton!

Den sista saken jag ska skriva är att idag hade min fina farmor fyllt 77 år... en tanke till dig farmor. <3

WiTH LOVE,
anna.

- That was for you and me Simon!

- Okej, then it's a no.

HAHA!





Ps. Honey... I love you Ds.

Jag skrapar på ytan, jag kommer inte närmare.
Jag försöker skrapa djupare, det går inte.

Vad är felet? Jag? Du? Ni?

Idag firar min kära Cajsa sina just 18 år fyllda och är ute på krogen.
Jag dör av avund, typ.
Jag vill också vara 18, inte 16... inte 17.
Jag vill vara myndig!

Mamma, varför föddes jag inte år 1989? Eller i alla fall 1990?

Imorgon betyder två redovisningar, och två olika grupper ska opponera.
Imorgon betyder Göteborg.
Imorgon betyder träff med min kärlek.
Imorgon betyder helg.
Imorgon betyder ingen ytlighet.
Hoppas jag.

Natti!

// anna

Solen lyser in genom fönstret.
Jag sitter inne. Orkar inte gå ut, men vill.
Huvudvärken kommer krypande igen,
för att det var två, kanske tre, timmar sedan jag tog den där tabletten.

Att var sjuk när solen skiner är värre än att vara sjuk när det regnar.
Att veta att man måste skriva protokoll gör inte saken bättre.

Jag låter väldigt less på livet. Men det är jag inte. Jag måste bara lära mig att stressa av.

Imorgon fyller en alldels viss tös myndigt, och jag... jag är bara barnet än.
Jag är glad för din skull, men avundsjuk.

// anna the one. typ.

Idag var det Manne på min skola. Jag har hört honom en gång innan. Då var det vår, jag gick i nian. Och allt var helt annorlunda. Nåväl, morgonen spenderades i alla fall i gradängsalen lyssnades på denna tjugofyra-åriga man. Jag kunde rubrikerna, jag visste vad som skulle komma därnäst. Jag vill inte lyssna. Men jag var tvungen - närvaroplikt har jag med många andra som har valt att gå på gymnasiet.

Klockan blev tolv, och Manne hade pratat klart om din såkallade point of no return.

Jag försökte reda ut tankarna genom att promenera till bamba. Jag pratade i och för sig i telefon i en del Picknickfestivalsfrågor. Men ändå. Cykeln stod kvar på skolan. Huvuvdärken skrek, sömnbristen slog mig och stressen bet mig i nacken.

Franskalektionen gick jag igenom med stora koncentrationssvårigheter. Men ackusativ- och dativobjekt kändes i alla fall inte helt främmande. Jag satt och tänkte mig tillbaka lite. Hur lätt allting var förr. Inte för att jag är många år därifrån, men ändå. Men när vi gick där på Kålltorpsskolan, missade lektioner för att hålla i våra jämlikhetsmöte. När elevråd och och klassråd inte stod på schemat. När alla visste allt, och man inte behövde bevisa någonting.

Blixtboll på gymnastiken och sen en snabb cykeltur till ICA, glömde köpa frimärken - gick in igen. Cyklade hem i regnet och gjorde lax med potatis. En stor sallad med massa tillbehör gjordes till en god förätt, och det var gott.

Ansökningarna är klara och färdiga att skickas ut. Adresser är upphittade och frimärkena köpta, projektarbetet är genomgått och jag har läst pojkarnas projektarbete som jag senare ska opponera på. Jag måste säga att det är något skrattretande att pojkar födda år -91 döper sitt arbete till Projekt manlighet - ett projekt om och av män.

Nu sitter jag i min soffa. Bella står i duschen. Jag har just ordnat lite bär med yoghurtsås, tack Alice för receptet.

Inatt ska jag sova, imorgon ska jag sluta vara stressad och på kvällen när min älskling kommer ska jag vara uppåt igen. Och jag ska bara tänka att det löser sig, det gör det alltid.

Jag saknar er redan, jag saknar Göteborg.
Snart är det sommarlov!